Huuuum

Du Emily, jag har en sak till dig. En födelsedagspresent. Jag vill att du ska fylla år nu så jag kan ge den till dig. BLÖ!

Ser det ut som om jag kom till gymmet?

 
Nope det gjorde jag inte. Men just nu känns det heeelt okej för jag kom till danslokalen idag och det känns awesome ;)

Inte hela världen

EEY du Emily! Kom du till gymmet i söndags? Jag hoppas du kunde hitta motivationen i dig själv.

På tal om träning och av anledningen att bloggar är ett forum för skryt så ska jag tala om att jag joggade 3,8 km och gick 6 km precis.

 
Men det är väl inte hela världen.

Talande

Denna bild bör vara talande och om du icke fattar blir jag gråtig.

Och du hade tyvärr fel.
På första bilden käkade jag nötter och tror det stora problemet var att jag var så sjukt mätt.
Och de andra bilderna ville jag säga att jag var spattig, helt otroligt spattig! Jag har en väldigt spattig period.
 

Nu knakar det...

Hmm den med alla pommes i munnen är ju lätt "jag orkar inte gå till gymmet idag" för det var min känsla osv när jag istället åt kaka än att besöka gymmet. Sen den andra är nog "jag kommer inte bli lika vig som Emily för yoga är jobbigt". Var jag nära? Jag tänkte verkligen jättelänge ;)


Favorit i repris

 
 
Du Emily, vet du vad min känsla är här?! 
 
Svar: Jag frös om rumpan för hade ett sådant ass crack på mina jeans i just den ställningen att en cykel försvann där för en stund sedan. 

Gissa känsla

 



Gissa känsla

Hittade denna bilden på min dator idag. Vad tror du att jag känner här Emily?


Zzzzz

För ett tag sedan lånade Johanna min cykel för att ta sig hem mitt i natten. Lagom berusad på flädershot fick hon mina nycklar och cyklade iväg. Dagen efter fick jag ett sms om att min cykel hade punktering. Några veckor senare lagade vi hålet (ja två tjejer kan laga cykelhjul utan hjälp av pojkar). Visserligen blev det ett nytt hål när vi pumpade upp hjulet första gången men sen blev cykeln hel igen. Vi vågade dock inte pumpa upp däcket för mycket och skojade att Marcus fick pumpa upp däcket dagen efter då han skulle ha cykeln. Vet du vad Johanna?! Det blev hål igen. Inte nog med det berättade Marcus att mannen i cykelaffären hade bara skakat på huvudet och sagt "Vad är detta?" men sin utländska brytning. Med andra ord tyckte han lagningen var kass och hånade oss lite... Men jag måste säga att jag tycker att vi är världsbäst när det kommer till att laga cykelhål ;) Nu ska jag nanna, as you maybe can tell... Puss


Nej!

Jag gillade ju bara dig
 

Gillar inte du uppmärksamhet?

Jag minns då en tid kattmjao (haha stod kattmat i autotexten) älskade när jag hoppade in på hennes rum och socialiserade mig. Kalla det vad du vill men jag tycker det är ett tecken på att fröken gillar uppmärksamhet. Om inte tycker jag bilden är talande. Kallar den "För att ingen bär upp en fjäderboa bättre än Johanna". Åtminstone inte på Ica ;) puss min gurka!


Eeeeey!

Läste precis vår "beskrivning" där du Emily skrivit att jag gillar uppmärksamhet. Var jag med på detta?

Detta tycker jag om uppmärksamhet. (ja denna bilden passade faktiskt bättre in här) 

Pemily

Matar jag dig med glass eller pratade du fortfarande om Marcus?
Vet du vad, idag gick jag i mina gamla områden och tänkte på dig. Alltså de områden som fortfarande är dina, höhö. Inget spännande hände..
Det är inte som att gå i Rörsjöparken i alla fall, oj oj.
Tänderna borstar jag varje dag, nästan, eller när jag kommer ihåg det, eeeeh.
 
 
Ja, jag sitter på golvet, på min sköna matta. Inte för att mina soffbord är fulla med skit, heh.

En liten hälsning från andra sidan staden.

 

Hej min lilla katt!

Jag hoppas att du har det bra där, hela 6 minuters bussresande och 30 minuters slögång bort till andra sidan stan. Själv kan jag säga att jag har en glassigt här i soffan, lite sötsug dock. Marcus säger att jag säger emot mig själv när jag äter glass men säger att jag inte ska äta. Men jag kan inte hjälpa att du matar mig på glass när jag säger att jag är sugen. Glass är ju jättegott!!! Nu ska jag borsta bort mina tandtroll. Rekomenderar att du gör detsamma för annars blir det inte så bra och då måste man köpa tuggummi och vi alla vet att tuggummi numera kostar 4 kronor mer än vad de gjorde när vi var små. Så se så, haffa tandborsten! Pu


Men det är det ju inte

När jag gör såhär skulle man kunna tro att mitt hår år hur långt som helst. 
 
En standardsak Emily alltid säger när vi ses är, OoooooooooooooOooOooooooooOooooOOOoo vad långt hår du fått Johanna. Då brukar jag svara, ja det har nog växt två millimeter sen sist vi sågs PUCKO*! (*fast det tänker jag bara tyst för mig själv) 
 
Då säger Emily, men du hade ju så kooooooooort hår första gången vi sågs. 
Också mitt standardsvar: MEN DET VAR JU FLERA ÅR SEDAN! Men okej mitt hår växer som ogräs.
 
OCH det leder mig in på det jag ville skriva om idag. Hipp hipp hurra, nu har jag och Emily varit "vänner" i tre år. Tänk att jag var nitton år när vi sågs första gången. HERREGUD; NITTON?! Har jag varit så liten? Töntigt. 
 
I alla fall, tre år sedan. Jag hade precis tagit studenten och jobbat hela sommarlovet. Jag var lättad över att få komma ut i denna fria värld som inte innebar massa fyrkantiga lärare (ojsan hoppsan, därför jag valde att plugga efter "sommarlovet"). 
Jag hade precis klippt av mig mitt långa svall, ah lika långt som det är idag tror jag. Måste bara säga att det är en av de bättre beslut jag tagit. Bara klippa av skiten som funnits där i svåra tider och samlat på sig minnen tunga som bly. Dessutom uppskattar jag svallet mer än någonsin nu, hum kan även bero på att jag älskar hela mig själv så jävla mycket mer nu än för tre år sedan.
Okej, jag ska försöka hålla en vettig tråd. 
 
För tre år sedan stod lilla, rädda, korthåriga Johanna där i en lång kö på socialhögskolan i väntan på inskriving. Stod tillsammans med en kompis jag känt länge. Om inte hon varit där hade jag nog låst in mig på toa.
Framför oss i kön stod en lagom förvirrad tös med sin MAMMA! OMG MAMMA! När lilla Johanna ser detta viskar hon till sin kompis: ser du, hon har sin mamma med sig, så töntigt. 
Sedan står jag där tyst en liten stund och tänker innan jag ännu en gång sätter lilla munnen mot kompisens öra och viskar: Jag önskar att jag också vågade ta med min mamma. 
 
Hade Emily hört detta hade hon väl aldrig blivit min kompis. Men kompisar blev vi. Nog mest för att hon började umgås med min kompis och jag följde kompisen i hasorna hela tiden eftersom jag inte vågade ta kontakt med någon annan. he ja jag är en mes. 
Sen efter några bekräftande samtal vågade jag ta Emily till mig och låta henne bli min kompis. (jag har lite svårt för att bli kompis med människor för jag är så jääääääääävla blyg och rädd, eller ja kanske inte lika extrem nu som för TRE år sedan när jag var fjuttiga NITTON år!) 
 
Så grattis till oss. Vill bara tillägga för Emilys skull att jag älskar att bli äldre och det borde du också lära dig att göra! 
 
Jag i koooooort hår. 
 
 

Pfft

Joho, det gör hon visst.

In your face!

Johanna kommer inte in här, tooo bad!
 

RSS 2.0